Fick mina matchtröjor idag. Jag är inte längre någon tolva, utan jag är en trettio femma! Känns konstigt det gick så snabbt. När jag testade tröjorna satt dom bara fint. Men konstig, Sandåkern var dröm laget och även laget man avskydde i fotboll och i innebandy men laget består av ett gäng fina tjejer. Självklart känner jag dom inte än och dom känner mig inte. Jag vågar inte ta i så hårt som jag brukar. Jag skriker inte bollen och jag visar inte upp att jag hatar att förlora! Jag flyter bara med och försöker lära mig. Jag ser att jag ligger en bit efter i utvecklingen! Det är lite obehagligt men det är ju en del av utvecklingen! Det kommer ta sin tid innan jag lär känna dom innan jag lär mig spelet, men innebandyn är roligare som aldrig förr. Jag kämpar vidare och vi ska försöka fixa så jag kan spela med dom i helgen! Nästa helg drar jag på SM med fotboll laget! Så taggad!