Jag minns inte

Galet vad livet kan ta oväntade vändingar.
Jag kan knappt förstå vad det är som händer.
Ena sekunden är jag i nuet i andra sekunden är jag fast i dået.
Tankarna kommer och går.
Räddslan är i närmsta vrå men med handen i din så
behöver jag inte vara rädd.
Även om smärtan är stor måste man andas djupt och slappna av.
Som en sten
som en kniv
som ett slag
som att tappa andan.
Det var det orden som fick förklara smärtan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0