Det finns saker ingen vet om mig ju KANSKE kanske någon få där ute.
Men jag tänkt berätta här och nu för alla som läser jag kan ändå inte sova.

1, i fem fick jag reda på ngt som förändrade mitt liv, jag tog det väldigt hårt och varför jag går ut med det här är för att folk ska ska först. Jag har dyslexi och inte i en stor grad, jag har hög nivå på läsförståelse men när det kommer till stavingen blir det jobbigare. Men jag har klart alla mina år utmärkt i skolan. Men nu känner jag det börjar bli jobbigt att plugga och hänga med men jag gör mitt bästa och det funkar om jag vill. Jag vet jag är inte ensam med detta problem utan det finns folk i klassen som har det det finn över allt. Det betyder inte att jag inte kan skriver eller läsa det betyder inte att jag inte kan klara alla betyg och det betyder inte att jag har ngn "cp" skada eller ngt sånt. Det är en medfödd "sjukdom" och det finns hjälpmedel på alla hål och kanter. jag har rättigheter som att göra prov muntligt och skjuta på proven jag har även tillgång till dator. Alla säger att jag ska ta den hjälpen men jag vill känna att jag kan så jag kämpar på men nu börjar det bli jobbigt men proven och allt men jag har gjort ett prov muntligt i år och inte använt mig av dator något, jag vet att jag kan om jag vill men ändå säger folk att jag ska ta emot hjälpen dom erbjuder mig men jag vet inte då känns det som jag misslyckas och jag påminns om vad det är för "fel" på mig. Om det är jobbigt i sjuan funderar jag på åttan nian och sen gymnasiet. Men jag kan men jag tar dagarna som dom kommer. Det jobbigaste jag vet är när folk på pekar det jag stavat fel visst kan jag bjuda på slarv fel som blir till ngt roligt ord men att sitta vid datorn när någon annan sitter brevid mig bara stressar upp mig eller när någon säger Linnea har dyslexi högt så alla hör eller skrattar när jag stavar fel. Det är inte min mening att stava fel jag kan oftast hitta fel om jag läser igenom texten men ibland finns dom där. Läraren stryker under dom men en röd penna. Jag tittar på bänk grannen den har tre-fyra röda sträck och där sitter jag med tio eller elva. Självförtroendet sjunker till noll och man känner hur dålig man är. Men det hindra inte mig från att skriva. Även fast det är svårt med massa regler så klara jag det.


Nu vet alla inga kommentarer om du tänker säga ngt dummt.
Och håll det för dig själv